Det finns ögonblick då du tror att du redan känner igen Istanbul.
Du har vandrat genom Sultanahmet, beundrat Blå moskén, stått vid det forntida Hippodromen och tittat på de enorma krökta resterna av Sphendone.
Och sedan, helt oväntat, öppnar Istanbul ytterligare en dörr.
Det hände mig en vanlig eftermiddag.
Jag gick nära det gamla Hippodromen när jag lade märke till en vacker matta utställd i fönstret på en traditionell mattbutik. Den fångade omedelbart min uppmärksamhet.
Så naturligt nog stannade jag.
Innan jag utforskade vidare bestämde jag mig för att sätta mig ner och njuta av en kopp het turkisk te.
Det finns något väldigt typiskt Istanbul i att dricka te medan man omges av vackra mattor, färger, mönster och den lugna atmosfären i en traditionell butik.
Jag beundrade mattan i fönstret när nyfikenheten tog överhanden.
Jag ville se den närmare.
Och då blev mitt lilla äventyr i Istanbul plötsligt något helt annat.
Jag steg in i butiken.
Personalen välkomnade mig och började visa mig några av mattorna. En efter en dök vackra mönster upp, var och en med sina egna färger, texturer och karaktär.
Men så fick något mitt uppmärksamhet.
Personalen visade stolt något under butiken.
I början trodde jag kanske att det bara var en annan del av byggnaden.
Sedan insåg jag...
Det fanns något forntvist under mina fötter.
En trappa ledde nedåt.
Och plötsligt stod jag inte längre i en vanlig mattbutik.
Jag var på väg under marken.
Jag kunde knappt tro på vad jag såg.
Gömmande under den moderna butiken låg ett forntvist byzantinskt cistern, känt idag som Nakilbent-avloppet, även kallat Nakkaş-avloppet eller gatan Nakilbents cistern.
Cisternen ligger extremt nära Sphendone i det forntista Hippodromen i Konstantinopel och är registrerad som en byzantinsk vattenkonstruktion från omkring 400-talet. Den är tillgänglig via mattbutiken med tillstånd.
Jag hade gått förbi detta område tidigare.
Hur många andra hade gjort detsamma?
Tusentals besökare kommer till Sultanahmet varje dag och fotar monumenten ovanför marken.
Men under gatorna väntar ett annat Istanbul.
Ett tystare Istanbul.
Ett mörkare Istanbul.
Ett Istanbul av sten, tegel, vatten och glömda berättelser.
Det är detta som fascinerar mig mest om Istanbul.
Du kan gå in i en butik och titta på en vacker turkisk matta...
Och några minuter senare kan du hitta dig själv stående inne i en struktur som tillhör ett helt annat kapitel i stadens historia.
Ovanför mig låg modernt Istanbul.
Runt mig fanns mattor och keramik.
Men under golvet låg världen i Konstantinopel.
Det kändes nästan omöjligt.
Nakilbent-avloppet är kopplat till området runt det forntista Hippodromen, en av de viktigaste platserna i Konstantinopel. Den närbelägna Sphendone bildade den enorma krökta södra änden av Hippodromen och står kvar som en av de mest imponerande bevarade spåren av den forntista strukturen.
Och plötsligt förstod jag något om Istanbul:
Man behöver inte alltid leta efter historia. Ibland väntar historien under dig.
Jag hade ursprungligen stannat på grund av en matta.
Jag stannade kvar på grund av nyfikenhet.
Och jag gick under marken eftersom personalen i butiken bestämde sig för att visa mig en del av Istanbul som jag aldrig hade räknat med att hitta.
Det är skönheten i att utforska denna stad utan att skynda på.
Ibland är det mest minnesvärda upplevelserna inte de berömda monumenten du planerade att besöka.
De är upptäckterna du aldrig visste existerade.
En liten dörröppning.
En vänlig inbjudan.
En kopp het te.
En vacker matta i ett fönster.
Och sedan...
En trappa som försvinner in i det förflutna.
Stående inne i Nakilbent-avloppet kunde jag inte sluta tänka på hur många lager Istanbul har.
Det finns det Istanbul vi ser varje dag.
Kaféerna.
Restaurangerna.
De färgglada butikerna.
Moskéerna.
Gatorna fyllda med besökare.
Sedan finns det Istanbulet under allt detta.
Forntvisa murar.
Cisterner.
Gamla grundmurar.
Byzantinska strukturer.
Romanska lämningar.
Osmanska tillägg.
Århundraden av historia byggda ett ovanpå ett annat.
Nakilbent-avloppet är en av de platser där lagren plötsligt blir synliga.
Och det är vad som gjorde denna upptäckt så speciell för mig.
Det som började med en matta slutade inte med en matta.
Butiken i sig blev en del av berättelsen.
Mattorna ovan representerade Turkiet konstnärliga traditioner.
Keramiken och de vackra föremålen runt mig speglade en annan del av Istanbuls kulturliv.
Och under dem låg en byzantinsk vattenstruktur som överlevt i århundraden.
Det var nästan som om butiken sa till mig:
"Titta noga. Istanbul har alltid något under sig."
Och kanske är det bästa rådet jag kan ge någon som besöker denna stad.
Titta noga.
Följ inte alltid den uppenbara vägen.
Vänd in på den lilla gatan.
Titta in i den gamla butiken.
Stanna för te.
Prata med folk.
Ställ frågor.
För ibland kan en enkel nyfikenhetsstund leda dig till något extraordinärt.
Jag lämnade cisternen förvånad.
Jag hade kommit för att få en närmare titt på en matta.
Istället upptäckte jag ett dolt kapitel i byzantinskt Istanbul.
Nakilbent-avloppet kanske inte har samma berömmelse som Basilica Cistern, men kanske är det just en del av dess charm.
Det känns som en upptäckt.
Ett hemlighet gömt i full syn.
Och nu, när jag går nära det forntista Hippodromen och ser Sphendone, vet jag att en annan värld väntar bara några steg bort — under en mattbutik.
Så, var detta min sista oväntade upptäckt i Istanbul?
Absolut inte.
För jag har lärt mig något under mina resor:
I Istanbul är berättelsen aldrig riktigt klar.
Ibland...
begynner berättelsen precis när du öppnar dörren.
— Niobe