Niobe och den lilla Hagia Sophia

Följ kristendomens spår

Idag följde Niobe ytterligare ett spår av kristendomen genom Istanbul — och upptäckte att historien ibland inte försvinner. Den byter bara kläder.

Min lista över kristna platser i Istanbul håller på att bli farligt lång.

Varje gång jag tror att jag har nått slutet, verkar en ny kyrka, en ny helgon eller en ny bysantinsk historia viska: ”Du är inte klar än.”

Så idag letade jag efter de heliga Sergius och Bacchus.

Idag känner de flesta kyrkan som Küçük Ayasofya – den lilla Hagia Sophia. Den är nu en moské, men när du stiger in påminns du omedelbart om att detta byggnad har levt flera liv.

Och vilket liv det har haft.

En kyrka byggd under Justinianus tid

Kyrkan för de heliga Sergius och Bacchus dateras till 500-talet, under kejsar Justinianus I:s styre. Byggnaden stod klar omkring år 536, även om forskare fortfarande debatterar dess exakta datum och syfte.

Justinianus är naturligtvis kejsaren bakom den stora Hagia Sophia.

Men innan jag nådde den berömda jätten bredvid hittade jag denna mindre, mycket mer intimt byggnad.

Och plötsligt förstod jag varför den kallas den lilla Hagia Sophia.

Jämförelsen handlar inte bara om storlek. Byggnaden har en anmärkningsvärd centraliserad design med en kupol som reser sig ovanför en åttkantig ordning av pelare. Dess arkitekter experimenterade med former som snart skulle leda bysantinsk arkitektur i fascinerande nya riktningar.

Det kändes nästan som om jag hade gått in i ett laboratorium för bysantinsk arkitektur.

Ett väldigt vackert laboratorium.

Titta upp, Niobe!

Bästa rådet jag kan ge en nyfiken resenär är:

Gå inte bara in och titta runt. Titta upp.

Runt interiören finns något som omedelbart fångade min uppmärksamhet – en antik grekisk inskrift som löper längs den arkitektoniska dekorationen.

Inskriften hyllar kejsar Justinianus, kejsarinna Theodora och helige Sergius.

Och där var den.

Ord huggna i sten mer än tusen år sedan.

Jag stod där och tänkte på hur många människor som måste ha tittat på samma bokstäver innan mig.

Kejsare.

Prestar.

Troende.

Resenärer.

Människor som levde och dog i Konstantinopel.

Och nu jag, Niobe, som försöker förstå vad de försökte säga till framtiden.

Varför Sergius och Bacchus?

Två soldater, två martyrer

Sergius och Bacchus har traditionellt kommit ihåg som romerska soldater som blev martiriserade på grund av sin kristna tro.

Enligt traditionen kring Justinianus hade de två heliga en särskilt viktig koppling till kejsaren. En legend säger att de dök upp i en vision kopplad till Justinianus öde och hjälpte till att bevisa hans oskuld. Justinianus blev senare kejsare och hedrade dem genom att låta uppföra en kyrka dedikerad åt dem.

Oavsett om varje detalj i berättelsen hör till historien eller legenden, är en sak säker:

Justinianus ville att dessa heliga skulle komma ihåg.

Och han byggde något exceptionellt till deras ära.

Och sedan ändrades historien igen...

Idag gick jag inte genom en fungerande bysantinsk kyrka.

Jag besökte en moské.

Byggnaden omvandlades till en moské under den osmanska perioden, med omvandlingen vanligtvis daterad till sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal. Islamiska element lades till, inklusive en mihrab och en minbar, medan byggnadens bysantinska struktur kvarstod.

Och detta är en av de saker jag älskar med Istanbul.

Byggnaden gör anspråk på att bara ett kapitel någonsin har funnits.

Kristendomen finns fortfarande där.

Islam finns där.

Det bysantinska riket finns där.

Det osmanska riket finns där.

Och modernt Istanbul finns också där.

Alla intar samma utrymme.

Alla lämnar något efter sig.

Spåren finns överallt

Jag har börjat inse att att följa kristendomen genom Istanbul inte bara handlar om att besöka kyrkor.

Det handlar om att titta noggrant.

En inskrift.

En pelare.

Ett bevarat arkitektoniskt detalj.

En tidigare kyrka som nu är en moské.

Ett kloster gömt bakom en modern gata.

Ett namn som överlevde även när byggnaden ändrade funktion.

Den lilla Hagia Sophia påminde mig om det igen.

Den kristna forntiden presenteras inte alltid framför dig med en stor skylt som säger:

”Här är jag!”

Ibland måste du titta ovanför ditt huvud.

Ibland måste du läsa stenen.

Ibland måste du fråga vad en byggnad var innan den blev det du ser idag.

Och ibland måste du helt enkelt stå tyst mitt i den och föreställa dig.

Min lista blir längre...

Så, jag kom idag för att lära mig om de heliga Sergius och Bacchus.

Jag lämnade med en annan fråga:

Hur många kristna spår väntar fortfarande på mig i Istanbul?

Svaret, bedömt efter min anteckningsbok, är:

MYCKET.

Min lista är lång.

Mycket lång.

Och jag har en känsla av att Niobe kommer att följa dessa spår en ganska lång tid.

Eftersom Istanbul har haft nästan två tusen år på sig att samla historier.

Och jag har precis börjat leta efter dem.

Nästa stopp?

Jamväl...

Du får följa Niobe för att ta reda på det.