Niobes oväntade upptäckt

Hagia Euphemia i Hippodromen i Istanbul

Vissa upptäckter är planerade.

Andra sker helt enkelt.

Och ibland är de mest fascinerande platserna i Istanbul de du aldrig tänkte dig hitta.

Så hände det exakt för mig en vacker dag när jag promenerade runt i Hippodromen i Konstantinopel.

Jag letade inte efter en kyrka.

Jag följde inget historiskt karta.

Jag sökte inte ens efter ett annat bysantinskt monument.

Jag såg bara en vän som satt vid ett staket och bestämde mig för att gå över och hälsa på.

Och då lade jag märke till det.

Ett litet skylt.

Ett namn.

Hagia Euphemia.

Jag stannade.

I ett ögonblick verkade bullret från det moderna Istanbul försvinna.

Jag stod där och läste informationen noggrant, försökte förstå vad som låg dolt under mina fötter och omkring mig. Fram till den stunden hade jag gått förbi denna plats utan att verkligen lägga märke till den.

Hur många andra hade gjort exakt samma sak?

Varje dag passerar lokalbor, besökare och turister genom Hippodromen. De fotograferar de antika monumenten, går mellan obelisken, besöker Blå moskén och Hagia Sophia och fortsätter sina resor.

Men här, nästan tyst, fanns ytterligare ett kapitel av Konstantinopel.

Ett kapitel som många kanske aldrig kommer att märka.

Jag satte mig och inbillade mig forntiden

Vädret var vackert, så jag satt en stund på ett närliggande staket.

Och plötsligt började jag fråga mig själv en enkel fråga:

Vad var denna plats innan den blev en arkeologisk plats omgiven av modernt Istanbul?

Det var svårt att föreställa sig.

Idag passerar folk med shoppingkassar, kameror i handen, tittar på sina telefoner och letar efter sin nästa destination.

Men för århundraden sedan var detta område en del av Konstantinopel.

Hippodromen var ett av de stora offentliga och ceremoniella rummen i den bysantinska huvudstaden. I närheten stod palats, kyrkor och andra byggnader kopplade till det kejserliga livet.

Och Hagia Euphemia hade sin egen remarkabla historia.

Den bevarade strukturen var ursprungligen en del av ett palatskomplex och är kopplad till palatset för den högt rankade ämbetsmannen Antiochos. Dess centrala receptionssal omvandlades senare till en kyrka helgad åt heliga Eufemia.

Plötsligt verkade de små arkeologiska lämningarna framför mig inte längre små.

Du tillhörde en mycket större berättelse.

Heliga Eufemia fick mig att återvända till ett annat Istanbul

Och då kom jag ihåg något.

Jag hade redan besökt en annan kyrka helgad åt heliga Eufemia.

Inte här.

På Asiensida av Istanbul, i Kadıköy.

Denna minne kopplade plötsligt två olika delar av staden för mig.

En helig.

Två sidor av Istanbul.

Två olika platser.

Och århundraden av historia emellan dem.

Heliga Eufemias historia är djupt kopplad till Kalkedon, dagens Kadıköy. Hennes ursprungliga helgedom fanns där, och hennes kult blev särskilt viktig efter Kalkedonsynoden 451. Senare, under sjunde århundradet, överfördes hennes reliker till Konstantinopel och placerades nära Hippodromen.

Jag tittade på lämningarna igen.

Nu såg jag inte bara stenar.

Jag såg en förbindelse mellan det antika Kalkedon och Konstantinopel.

Mellan Asiens och Europas sida av dagens Istanbul.

Mellan det Istanbul jag känner idag och det Konstantinopel som fanns för många århundraden sedan.

En kyrka dold i full synlighet

Det som fascinerade mig mest var hur lätt det var att missa.

Det fanns ingen stor entré som annonserade:

"Här står en viktig bysantinsk kyrka."

Det fanns inget enormt monument som dominerade horisonten.

Bara arkeologiska lämningar, en skylt, de omgivande gatorna och människor som fortsatte med sin dag.

Men denna plats hade en gång haft enorm religiös och historisk betydelse.

Kyrkan blev Kyrkan av Heliga Eufemia i Hippodromen, känd på grekiska som Ἁγία Εὐφημία ἐν τῷ Ἱπποδρομίῳ.

Den överlevde dramatiska perioder av bysantinsk historia, inklusive ikonoklasmkontroversen, senare restaurering och den latinska ockupationen av Konstantinopel. Arkeologiska utgrävningar avslöjade slutligen viktiga lämningar av kyrkan och fragment av dess medeltida freskmålning.

Platsen återupptäcktes arkeologiskt på 1900-talet. Utgrävningar inleddes efter att lämningar och fresker identifierats i området, med vidare undersökningar på 1940- och 1950-talen.

Och jag hade upptäckt den helt enkelt för att jag gick för att hälsa på en vän.

De oväntade upptäkterna är ibland de bästa

Jag log.

Detta var precis den typ av upptäckt jag älskar om Istanbul.

Du kan planera en hel dag.

Du kan förbereda en itinerär.

Du kan markera varje berömt monument på ditt karta.

Och sedan ger Istanbul plötsligt dig något du inte letade efter.

En liten skylt.

En glömd ruin.

En antik kyrka.

En berättelse gömd bakom ett modernt staket.

Den eftermiddagen blev Hagia Euphemia ytterligare ett oväntat kapitel i min resa genom Istanbul.

Jag hade kommit helt enkelt för att hälsa på.

Istället befann jag mig sitta bredvid Hippodromen och inbillade mig kejsare, hovmän, troende och pilgrimer som en gång hade vandrat genom samma del av Konstantinopel.

Och jag fortsatte att tänka på människorna som passerade mig.

Hur många visste vad som fanns här?

Hur många hade stannat för att läsa skylten?

Hur många skulle helt enkelt gå förbi?

Kanske är det just det som gör Istanbul så exceptionellt.

Dess historia står inte alltid framför dig som ett magnifikt monument.

IBland väntar den tyst.

IBland måste du märka en liten skylt.

IBland måste du stanna.

Och ibland, som Niobe, måste du helt enkelt vara på rätt plats vid rätt ögonblick.

En annan upptäckt. En annan berättelse.

När jag slutligen reste mig och fortsatte min promenad, visste jag att detta inte var slutet på berättelsen.

Det var början på en ny.

Jag hade redan mött Heliga Eufemia på Asiensida av Istanbul.

Nu hade jag oväntat mött henne igen bredvid den antika Hippodromen.

Två platser.

Två sidor av staden.

Enremarkabel bysantinsk berättelse.

Och en gång till hade Istanbul påminnt mig om att de bästa upptäkterna inte alltid är de vi planerar.

Ibland...

staden hittar berättelsen åt oss.

Och denna blev ytterligare en berättelse för Niobe.